Dags att vända sida.
Jag dör en smula varje gång det blir såhär. Men för i helvette vars kommer allt detta ifrån. Lämna mig i fred.
Sjunker ett steg varje gång. Förlorar min respekt för dig och undrar vem du egentligen är.
Samtidigt börjar jag tvivla på mig själv. Hur kunde jag ha så fel och tro något större om dig. Jag vill alltid tro att folk kan göra bättre än sådär. Men jag börjar tro att du är ett hopplöst fall som vägrar försöka. Någon som inte bryr sig ett skit. Hatar de som inte bryr sig ett skit.
Nästa gång våra vägar möts vet jag inte om jag kommer vilja spy, skratta eller gråta. Mest troligt allt på samma gång.
Kommentarer
Trackback
